Jag, en rultig krabat!

Helvete! vad har hänt? var det första jag tänkte i morse när jag i ett omdömeslöst läge ställde mig på vågen. Dom digitala mätarna höll på att få sig ett spel och landa utanför på golvet, men så skedde naturligtvis inte. Att en bil accelererar från 0-100 på typ 6 sekunder, det köper jag, men när vågen drar i väg i ljusets hastighet? det är inte ok! Bakgrunden till min uppgång är: 1, att jag blivit förslappad med min träning. 2, Börjat studera och sitter stilla hela dagarna. 3, För god och onyttig mat. 4, Att det aldrig är fel med lite gottigotti till kaffet på kvällen. Samtliga av dessa orsaker skapar ju tillsammans ett stort problem för mig och problem är ju såklart till för att lösas på ett eller annat sätt, så därför är det nog dags att ta tag i det igen så att säga, så att man uppnår den där sköna självkänslan igen när man kan ta sig upp från källaren utan att stanna vid tre basläger på vägen för att syret och orken tar slut. Ett alternativ är ju annars att tjacka en sherpa från Nepal via postorder som kan bära mig upp den långa vägen, men nä, tror inte det kommer funka så bra. Jag lovar mig själv att imorgon bitti när barnen skickats iväg till skolan kommer jag hänga på låset till gymmet för en fet drillning av griskroppen och det kommer att bli så jävla gött!