Ett steg närmare

Spenderade en stund i mitt garage igår medans fru och barnen var hos min svärmor, tänkte ju att jag måste sätta igång nu på allvar om jag skall få rull på min vassa Mini. Eftersom jag är belönad med två vänsternävar så kommer här en liten kort resumé om vad jag gjorde en alldeles för lång stund igår. Har haft isär kopplingen för lite fix så kopplingen ihopsattes på bästa sätt och monterades på sin plats, bultar drogs åt och kopplingskåpan sattes på pla.....men vänta nu, saknas det inte nåt? ojdå! hade visst glömt att montera bulten som håller svänghjulet på plats. Kåpa av, skyddskåpa (eller vad nu heter) av, dra fast bulten. Kåpa på, en kåpa till på, dra fast urtrampningslagerbulten, hoppsan där gick något i sönder, av med kåpan igen och kolla lagret, trasigt. Ok, bara till att beställa nytt om inte....plocka fram reservdelsmotor, av med kåpa, bort med lagret och upptäcka att det var superfräscht, ibland skall man ha tur också. På med skiten igen och dra åt bultar innan nåt annat händer. Om gud vill och byxorna håller så hoppas jag kunna lägga i det lilla krutpaketet i veckan som kommer. Sedan är det bara resten kvar......

Lite blandat idag

Vaknade som vanligt vid sju i morse, svinkallt i sovrummet pga kombinationen öppet fönster och -9* c utomhus förekom, inte så swell kan man säga. Nåväl, morgonrutinen brukar vara att väcka mina barn för att dynga i dom lite frulle och skicka iväg dem till skolan. Idag fick jag mig dock en smärre chock när jag stegade upp till övervåningen, båda två färdigklädda! det är stort skall läsaren veta, men som vanligt så förlorades den tiden på annat tjafs så jäkten infann sig ändå tyvärr. Efter lämning på skolan bar det av till gymmet för min del, kroppen skall ju trimmas som jag skrivit tidigare, och jävlar vad den fick slita idag, men det behövs för den är i bedrövligt skick. Jobbade kväll denna vecka och har varit förhållandevist pigg må jag säga, överskottsenergi allan, min arbetskamrat Å frågade härom kvällen vad jag gick på, hon ville ha lite av det oxå sa hon så att även hon kunde piggna till. Men det fanns inget kvar till henne, jag hade tagit hela snickersen själv ju!

Äntligen måndag, äntligen.........

Måndag i dag. Måndag betyder jobbågren för mig big style, men idag tog det fasimej priset tror jag. När man åker till sitt jobb och närmar sig djävulens portar, parkerar bilen och går in och stämplar sitt mavvafacking jävla stämpelkort så att det sjunger i väggarna, då vet man. Man är framme. No retreat no surrender i 8 grymmejobbiga timmar där tempot piskas till max, där drömmarna om heligt krig mot fabrikörn tar form i huvudet ännu en gång. Idag kom jag till jobbet med en känsla som fick mig att tänka till lite, när man känner att hjärtat håller på att explodera av tempot, typ 347 slag i sekunden och händerna darrar värre än hos en långt gången parkinsonsjuk boxare, är det då man skall tänka på att söka sig ett nytt jobb? nu blev detta ett litet gnäll inlägg idag men jag var bara tvungen att få ur mig det.

P.s Förresten har jag nog hellre parkinson än alzheimers, det är ju bättre att spilla ut lite av groggen än att glömma av vart man ställt den.

Äpplekaka!

Efter en alldeles för snabb helg med lite träning och finputsning av motor i garaget, måste man få unna sig nåt gôtt. så här är belöningen för slitet:

Över och ut!

Ångest

Kväll, innan arbete efter två och en halv veckas ledighet. Det börjar krypa i kroppen av obehag när jag ens tänker på att sätta igång kroppen på aktiv igen. Ja jag vet, jag skall vara tacksam att jag har ett arbete att gå till bla bla....Det är jag verkligen, men det är liksom inte det som är grejen, utan det är just att få igång lusten igen efter lång ledighet, sedan kan det ju vara så att jag är lite spänd inför det nya datasystemet som vi sparkar igång i morgon, vilket kommer att innebära omedelbar kortslutning för mig då jag är helt handfallen med den uppgiften ihop med de andra sysslor som skall utföras. Samtidigt skall det bli kul att träffa de andra åsnorna igen efter uppehållet. Nu gäller det bara komma ihåg att ställa klockan på 05.00 så att inte försovningen kommer som en otrevlig överraskning. Men nu gäller det att njuta av dom sista timmarna riktigt ordentligt.................... BLEV DET NÅN TÅRTA ELLER?

In da crib!

Kommer ni ihåg snubben med dom kuperade öronen och den osnygga frillan i Star Trek? hälften människa och hälften vulcan. Mr Spock, killen som med ett enkelt handgrepp vid motståndarens axel satte dem ur spel, detta grepp var jag ganska imponerad av när jag var runt 10 årsåldern, men det funkade väl sådär på kompisarna, typ inte alls. En annan sak som nu kommer mig till minnes var att en av mina kompisar, D vars lillebror hade Star Trek dockor som fick sig en rätt omild behandling vid något tillfälle då D fick för sig att förlänga Mr Spocks fingrar en aning genom att helt sonika bita på dem. Idén verkade helt lysande till en början och vi skrattade som två getter på speed, tills lillbrorsan med övrig familj dök upp! då gick tongångarna i moll kan man säga och vårat värde stod inte så högt i kurs den dagen, dagen till ära skulle jag dessutom käka middag hos dem och stämningen kring middagsbordet var väl ganska så tryckt kommer jag ihåg. Hur som helst, jag tänkte att vi skulle ta oss en titt på hur Spock har det i sitt lilla hem där han spenderar sin lediga tid mellan timewarps, asteroider och Klingonfajter.

Gott nytt år!

Ja, då var det dags för ett nytt härligt år med nya förhoppningar om vart det skall bära hän 2009. Min stora förhoppning är ju att få rull på min hundkoja inom den närmaste tiden så att den står klar när kung bore släpper greppet om vintern och låter våren inträda. Få fart på träningen efter helgerna står oxå högt på dagordningen om man skall få en bättre hälsa nån gång. Fixa ett nytt batteri till bågen bör man ju också greja så att inte den står och dammar ihop i år igen, och såklart allt fixande med huset som inte får komma efter. Ja som sagt, lite kanske man har och göra ändå när det kommer på tals.